Oh boy, det här blir bara bättre och bättre eller värre och värre, beroende på hur man ser det: David Druid och Soran Ismail har bloggkrig och avslöjar högst privata hemlisar om varandra, följ fighten på deras bloggar! ;D Är jag elak nu? Äh, de gör det på egen risk..hahah.

Imorgon fyller "Parlamentet" 10 år eller vad det var, och det spelas in ett jubileumsprogram som är en hel timme långt och med hela 10 komiker (!). GISSA om jag vill gå på det!? Gaaah. Men nej, jag ligger hemma och glider runt som en zombie med täppt näsa OCH (ett stort och) det är 18-årsgräns för att få sitta i publiken vid inspelningen av Parlamentet!

....Varför? VARFÖR? Ge mig en enda anledning till varför det är förbjudet för mig att få ha det lika kul som andra. Jag bli galen på detta. Fy blä.

Tråk dag, alltid tråk iskolan.  Kunde det inte hända någonting. Typ Bjöörn kommer och hälsar på (a) ''in my dreams'' . Vi har prov varenda dag och det går bara sämre och sämre med betygen känn det som.  Hade matteprov förra veckan, och det var precis att jag inte fick göra om det. Men jag tror det beror på allt mitt dröm- och tänkade på Björne.

Typ som härrom dann. 

 - Evelina jaa vad blir det??

 - Ehm...typ...

Men kom ihåg (I'm the shit of at stava)

.kramar.

Natt-te <3

Som sagt, så är jag inte beroende. Bara så att alla vet. Även om det ser ut så...(aa) så är det inte så.

Se den - det är en order! Haha, men nästan. Jag tycker verkligen verkligen att ni ska se den. Förutom allt det roliga man sett tidigare, så är materialet som Robert Gustafsson och Henrik Schyffert regisserat bland det bästa jag någonsin sett. "Arn" och "Wow-Jocke" är mina favoriter, jag kan se det om och om och om igen. Underbart! <3

Hur kär får man bli? Jag är splitt galen, jag är sjuk. Det måste vara något fel på mig. För om detta inte är kärlek så vet inte vad det är:/
Jag förstår om ni är helt kanonsupertrötta på mitt babel om Björn. 
Som t.ex härom dan när jag och Agnes gick till teatern.

- Men du Björn han, han.. har det vackraste..
- Joo, men herregud Evelina, jag vet.
Du har sagt det typ en miljon gånger!
Så jag förstår om ni är trötta på mig .

Du ska bara veta att du betyder väldigt mycket för mig. Väldigtväldigt mycket.  Du har allt en kompis kan ha, jag är så himla glad att du vill vara min vänn.

 Du, du är min kärlek, du är mitt liv, du är den jag lever för. Du är den enda jag vill ha. Jag kommer aldrig känna såhär för någon annan, du är speciell i mängden. För alla gillar ju dig, right? Men när alla andra sviker, när alla andra tröttnat, när alla andra vänder, står jag kvar. Jag lovar dig att jag aldrig skulle svika dig eller lämna dig. Att ha dig skulle kännas overkligt, lixom är detta verkligen sant? Vissa säger att dom "älskar dig mest" men dom vet inte vad kärlek är. Det är inte idolkärlek eller en crush som varar i 2 veckor, nej, jag kommer alltid älskar dig, även om jag kanske inte kan skriva bra långa kärleks dikter, eller är precis lika gammal som du, så är jag ändå så lik dig, du anar inte hur lika vi är varandra. Jag kan inte gå vidare i livet nu, för du har fångat mig i din fälla som så många andra har fallit i också, vi står där och väntar på bättre tider i hopp om att du ska välja oss. Alla tycks veta att det är just dem du älskar. Men vem känner dig egentligen? Vem har umgåtts med dig egentligen? Och den frågan alla ställer sig; Kan man vara kär i någon man inte har träffat? Ja, uppenbarligen. För om detta inte är kärlek, vet jag inte vad det är. Jag kommer vänta på dig det lovar jag.

 Tack för att du gör allt som ingen annan orkar göra för mig. Du är min förebild, min kärlek och min livsglädje på samma gång. Det skulle ingen annan göra lika bra som du, så tack för att du finns Björn Gustafsson. Tack för det du har gett mig. Jag älskar dig något så enormt.