Du, du är min kärlek, du är mitt liv, du är den jag lever för. Du är den enda jag vill ha. Jag kommer aldrig känna såhär för någon annan, du är speciell i mängden. För alla gillar ju dig, right? Men när alla andra sviker, när alla andra tröttnat, när alla andra vänder, står jag kvar. Jag lovar dig att jag aldrig skulle svika dig eller lämna dig. Att ha dig skulle kännas overkligt, lixom är detta verkligen sant? Vissa säger att dom "älskar dig mest" men dom vet inte vad kärlek är. Det är inte idolkärlek eller en crush som varar i 2 veckor, nej, jag kommer alltid älskar dig, även om jag kanske inte kan skriva bra långa kärleks dikter, eller är precis lika gammal som du, så är jag ändå så lik dig, du anar inte hur lika vi är varandra. Jag kan inte gå vidare i livet nu, för du har fångat mig i din fälla som så många andra har fallit i också, vi står där och väntar på bättre tider i hopp om att du ska välja oss. Alla tycks veta att det är just dem du älskar. Men vem känner dig egentligen? Vem har umgåtts med dig egentligen? Och den frågan alla ställer sig; Kan man vara kär i någon man inte har träffat? Ja, uppenbarligen. För om detta inte är kärlek, vet jag inte vad det är. Jag kommer vänta på dig det lovar jag.

 Tack för att du gör allt som ingen annan orkar göra för mig. Du är min förebild, min kärlek och min livsglädje på samma gång. Det skulle ingen annan göra lika bra som du, så tack för att du finns Björn Gustafsson. Tack för det du har gett mig. Jag älskar dig något så enormt.

Jag gick på premiären av Les grandes personnes på bio. Den var väldigt mysig! Inte jättespeciell kanske, men lite trevlig sådär. Kram.